Efter volleyboll spelet med IFK Helsingborgs Mixed gäng kommer Herrlaget som ligger tvåa i Allsvenskan. De värmer upp med lite innefotboll. Då brukar de ha en boll ämnat för detta. När vi plockat ner vårt nät och de plockar fram volleybollarna är pågarna fortfarande ystra som kalvar på grönbete. Stämningen är ju givetvis ännu bättre än vanligt då de flesta varit på en lyckad roadtrip och vunnit både mot Uppsala och Jomala ute på Åland. En som visserligen inte var med och som har en massa volleyboll talang både från elitserien och landslaget det är ingen mindre än Kalle Sandberg. Kalle är på väg att träna upp sig efter ett antal månaders frånvaro och tycker det ibland är lite jobbigt att komma tillbaka i form. Ska han säga jämfört med mig som varit otränad flera år.... I alla fall är Kalle väldigt yster efter uppvärmningen och trots en grundläggande regel man lär sig i början av sin volleyboll karriär. Det vill säga att man inte sparkar på volleybollar. Så gör flera utav pågarna detta och däribland Kalle som drar iväg ett otroligt hårt volleyskott från mitten av hallen (ca 20m) med riktning handbollsmålet. Hårt och distinkt med en härlig skruvad bollbana som Zlatan och Beckham skulle bli avundsjuka på sitter bollen i bortre burgaveln inte långt från krysset. Kalle är nog lite förvånad själv men samtidigt otroligt lycklig och försöker leta efter bekräftelse på att någon sett det och ska bli tagen på allvar och inte behöva förklara det hela för lagkompisar som avfärdar det hela. Ingen reaktion från någon, men jag vet hur det känns i sådana tillfällen så jag säger: -Jag såg det Kalle, jag såg det! Och Kalles leende blir ännu bredare lättad över att någon såg hans snygga skott. Trots att man inte får sparka på volleybollar FY!

/Speakern

Slöar i soffan innan det är dags för att åka och heja på ÖVK  som visserligen spelar i Sollentuna, men vi samlas i "Klubbis" på Norrelid i Djungelen. Där Supportar vi från soffan och följer matchen på storbildsskärm när Livescore tickar fram poäng efter poäng  . Då det är skidor på tv och jag har många goa minnen från skidåkning och speciellt de goda stoppen under turen då mamma och pappa fick ge mutor och ny energi. Plockar jag fram lite energihöjare innan duschen. Det är en klassisk energihöjare som kan kallas för alkoholfritt vin i fast form = RUSSIN 

/Speakern    

Hade ju bestämt att inte raka bort allt skägg förrän jag var nere på 100kg. Men det går lite trögt eller rättare sagt inte alls, för det står helt still(119.5kg). Men inför sista föreställningen med revyn åkte skägget av, men inte märktes det på vågen   .

Inte märktes det på kroppsstorleken heller förutom att dubbelhakan blev synlig. Men efter matchen i söndags mellan ÖVK och Falköping där jag var Speaker. Upptäckte jag ett hål i baken på mina byxor  . Förvisso inte jättestort, men undrade ju såklart hur länge det varit där och ifall någon sett det? Men om någon sett det hoppas jag att de fått ett leénde på läpparna så har jag ju glatt någon  .

Och så här på självaste Alla hjärtans dag önskar jag alla mycket kärlek och värme  .

/Speakern med för små byxor    

Som sagt är ju inte min kondition och fysik den bästa just nu. Men att få vara med och lira lite volleyboll två gånger i veckan är ju kul. Trots att det inte går att lura tyngdlagen så det blir anfall och block, så får jag lägga mer fokus när det är min tur att serva. Försöker få till en hård flack serve som med flat hand och kort tillslag oftast gör att bollbanan blir svajjig både i höjd och sidled. Speciellt illa tycks det om denna serve utav flera spelare på tisdagarna i Helsingborg. Där tom kommentaren efter ett servess från skribenten på matchbollen fälldes:

-Vill ni verkligen vinna på ett servess? 

Till detta ska nämnas att vi spelar på tvären i hallen så det är inte mycket plats bakom baslinjen. Det är tillåtet i detta sällskap men inte i "riktig" volleyboll att trampa in i banan vid serve vilket jag aldrig gör. Det höjs inte heller några röster när tex fd Elitspelaren Jonas "Emma" Emgård dundrar in en smash. Men mina servar det gnälls det på ha ha ha....  

Till dessa men även andra vill jag bara tipsa om att se följande klipp där Lennie Hansson i ÖVK som förövrigt ska göra comeback blir inbytt och gör följande: STÅPÄLS!

Läs mer om Lennies comeback.

/Speakern

Måste bara nämna Martin Olafsen i detta inlägg. Inte för att jag känner honom jätteväl eller haft så mycket kontakt med honom. Men det lilla jag har haft har han verkligen satt ett djupt positivt intryck. Och min känsla är att han kommer att genomföra slutet av säsongen på ett likadant sätt som om han fått förlängt kontrakt. Tänker inte just nu gå in mera på turerna kring detta utan hoppas publiken som kommer idag ger en extra stärkande hyllning till Martin utöver det som ni tänker ge ÖVK. Om ni på ett smidigt sätt kan fördröja matchen cirka två timmar så hinner jag också komma och hjälpa till att höja stämningen. Ja inte det "Höja" som Erik Knutsson i Linköpings lag kommer från.

/Speakern 

Har varit mycket revy under hösten och därmed har jag missat många torsdagar med Goa Volley Gänget. Men nu är den viktiga händelsen åter upptagen i kalendern. Har ju i och för sig lirat med ett Helsingborgsgäng så helt avhållsam har jag inte varit. Men en påtaglig reflektion nu när jag varit på flera ÖVK matcher den senaste tiden är ju. -Hur i hela fridens namn har jag kunna låta min kropp förfalla till detta överviktiga otränade stadie? Så när jag försöker och vill helhjärtat hoppa, smasha eller blocka som Örkelljunga pågarna så händer ingenting mer möjligen en mikroskopisk synlig lyftning från marken med max ett par tre cm..... Detta i kombination med att förlora set efter set gör att det känns deprimerande och ett och annat utbrott kom ut  

Så nu är det helt enkelt bara till att ta tag i det hela och sätta igång med kondition/motions träning    mellan volleyboll träningarna  

/Speakern

ps Jag fattar att jag inte kommer att hoppa lika högt som elitspelarna, för det har jag inte gjort under mina ygre år. Men att lyfta lite mer från marken eller åtminstone lura tyngdlagen lite hade ju varit kul.

  På Onsdagskvällen var det dags för Djungelderby då Örkelljunga skulle åka norrut till Hyltebruks djungel. Och vi fyllde min lilla minibuss och trodde vi skulle bli ganska ensamma att hejja på ÖVK pågarna. Lite sena (pga mig) hörde vi ÖVK, ÖVK, ÖVK vid inträdesbordet. Och mycket riktigt på "bortaläktaren" fanns redan andra ÖVK Supportrar och med trumma och Vuvvuzela tog vi (ca:25st) över läktarmatchen. Lite högt till taket tyckte vi det var några gånger, men annars fick nog ÖVK pågarna nästan känslan av att spela på hemmaplan    .

Antagligen vet ni nog redan att ÖVK vann detta "Djungelderby" och Coach Martin Olafsen sprang upp till oss ditresta och gjorde "High five" som tack för stödet. Det blev en lättsam hemresa. Och redan nu har jag hört röster höjas för att vi ska samla ihop oss och åka på fler bortamatcher. Det är ju faktiskt inte så långt till Sollentuna  .

/Speakern har vaknat      

Vill mest ge er ett livstecken och har en känsla av att bloggen(bloggens namn) går hand i hand med mina åtagande som Speaker. Alltså mer skrivkli i fingrarna när jag varit i farten med mikrofonen på något evenemang. Visserligen har det ju varit mycket revy föreställningar, men där har vi ju "myggor" så inte samma sak som nu senast då jag var i Djungelns Idrottshall. ÖVK mötte Habo och det blev en härlig 3-0 seger till Örkelljunga. Men bäst av allt så var det uppskattningen för "snackandet" från tränaren, spelare, funktionärer och publik! Tack jag återkommer gärna   

/Speakern "Baloo"