Så har det gått sju veckor sedan jag började jobba i Norge och första lönen har kommit, äntligen   .

Trafiken är ofta ett samtalsämne som väcker känslor   eller hur? Att infrastrukturen är eftersatt här i Norge är väl knappast någon slående nyhet. Men om det är avsaknad av blinkers i Sverige så är den nästan obefintlig här. Kanske är det den där gamla klyschan om Norrmannen "fungerar, fungerar ikke" så därför låter de en bli att använda den då de ju inte vet om den fungerar eller ikke   . Men som "Busschaufför" npterar jag att här är det inte pinsamt att signalera till chauffören när bussen kommer ifall du ska med utan ett MÅSTE för annars stannar hon/han inte   . Att jag sedan inte gillar grönt mer än de som syns i naturen är ju inte heller någon nyhet och stadsbussarna hemma är gräsliga, men finns inte ord för hur fult gröna de är här runt Stavanger   .

Siffrorna i rubriken då? Ja det kan ni ju klura ut eller så har ni redan listat ut det och för att göra det lättare eller svårare lägger jag till ett par siffror till: Snart närmre 100 än 110 men först nu är det närmre 100 än 120   så vilken siffra på ett ungefär tror ni det är?

Och våren har även kommit till Norges västland. Trodde till för bara två veckor sedan att det var kört, men så sakteliga är den i antågande här också även om det inte är jättemånga grader i gryningen på väg till jobb. Ca 4-5 plus bara men 15-16 igår eftermiddag på väg hem   

Må väl där ute i världen var ni än är   

/Tusenkonstnären 

Efter ett år fyllt av dubbelarbete och en massa motgångar av varierat slag och storlek såg jag verkligen fram emot en härlig sovmorgon    och ledig lördag innan mer jobb både den 23 o 24 december.

Och följande berättelse/händelse var just när jag var mitt uppe i den inte tänkt att bli något att förtälja omvärlden med. Men då jag muntligt berättat den för en av mina bästa vänner så tyckte både han och jag att det förhoppningsvis kan sprida lite glädje och skratt. Och jag är ju inte blyg för att bjuda på mig även om jag gjort bort mig eller som i detta fall råkat ut för en händelse som kunde fått en helt annan utgång. Så håll till godo.

Första bilden är på min kudde som jag precis lämnat när följande händer.

Som ofta vid sovmorgon vaknar jag först när det är ett visst behov    som gör sig påmint. Men lyckades somna om en dryg halvtimme eller tre kvart. Men uppvaknandet denna gång gjorde ju inte att behovet var mindre utan mer av det akuta slaget då det nästan bubblade ur öronen    om ni fattar vad jag menar?

Inga konstigheter med det tänker ni nu och visst det brukar det ju inte vara. Vilken annan morgon som helst är det ju bara att öppna dörren i sovrummet och knalla ut i badrummet. Men denna morgon möts jag av denna synen när jag ska öppna dörren......

Dörren stängd och inget handtag    .

Hittar ena halvan av handtaget på golvet, men det är den biten utan fyrkantsstaven som ska gå genom dörren. Den biten av handtaget sitter i från utsidan, men inte tillräckligt långt genom så jag kan få på min bit utav handtaget. Och nu börjar det verkligen bli kris med med mitt behov av att "kasta vatten".......   .

Vänder mig om för att hitta något att öppna dörren med och ser samtidigt

Fönstret och funderar på att öppna det och ja ni fattar  . Men det vätter ut mot gatan som visserligen inte är värst trafikerad, men i detta läget hade det garanterat kommit någon. Ska jag ringa grannen om en akututryckning och komma med en skruvmejsel? Inte tid med det heller innan det skulle vara för sent. Ett par strumpor skulle ju kunna offras eller? Men en lysande lösning på problemet dyker upp när jag ser denna tingest

Ja just det det är den lilla påfyllaren som används till ångstrykjärnets vattenbehållare. Men den räcker ju inte långt tänker ni och även jag just då. Men genom att lätta på trycket lite åt gången och tömma behållaren ut genom fönstret fyra gånger så slapp jag strumpvarianten eller hänga ut "den" genom fönstret så nu  kändes det mycket bättre   .

Fast problemet med att få upp dörren fanns ju kvar och allt ansträngande av knip och problemlösning för att lösa "ettan" så började "tvåan" göra sig påmind.....   Och som tur var så hade jag inte lös mage!

Skulle jag ringa grannen nu då? Näääeee inte jag inte. Allt går utom tennsoldater! Så då började jag försöka hitta lämpliga tingestar att öppna dörren med.... Och hur många sådana tingestar brukar man ha i sovrummet? En penna var för smal och grep inte tag ordentligt. En plastgalges ände då? Nej inte den hellre. En gammal klocka med metallarmband? Men då fann jag en annan galge

utav bambu. Storleken på den tycktes inte vara helt fel. Så jag bröt av en bit och så småningom kunde jag få grepp i vredet

och dörren gick att öppna   .

Kolla alltid att rätt bit handtag

sitter på rätt sida av dörren innan ni stänger sovrumsdörren.....

Eller ha ovan avbildade behållare eller bambugalge tillgängligt   

Så började min lediga lördag den 22 december 2012 och dela gärna ifall det gav er ett gott skratt   

/Speakern

Kära läsare håll ut så kommer det snart nya inlägg, men just nu hinns det inte riktigt med  ............

/Speakern

ps Volley Supportsidan uppdateras det har ni väl inte missat? www.volleysupport.se

Efter att ha spelat med Goa Volley Gänget denna första torsdagskvällen i mars var jag tvungen att göra ett val och ta ett beslut. En extra väckarklocka var när Conny trampade snett och stukade foten. Att inte något dyligt eller annat hänt tidigare tackar jag för och bestämmer mig för att inte "lira" volleyboll igen förrän jag är lättare och bättre kondition för övrigt.

Det känns en smärta

I mitt hjärta

Men även ont i mina knä

Och kan därför ej vara mä

Har tagit ett beslut

Om att lira volleyboll måste ta slut

Måste minska i vikt

Så jag kan komma tillbaka på sikt

/Speakern

Visserligen skriver jag inte alltid om sport och idrott, men på ett eller annat vis så är det ju den röda tråden i min blogg.

Som de flesta vet kan ju just att stretcha vara ovärderligt även om det finns de som påstår att det är överskattat och direkt försämrar vissa muskler beroende på vad de används till för sport. Så med den senaste upplevelsen och känslan när jag kom hem efter att ha varit Speaker i Djungelen för ett par veckor sedan. Då upptäckte jag att byxbakens söm var sprucken. Några dagar senare var det gylfen i mina jeans som gick sönder. Så därför tog jag det här med att stretcha på fullt allvar. Jag menar inte det här med konstiga ställningar och poser för att sträcka ut en viss muskel och så. Nä jag köpte ett par jeans som är gjorda i stretchtyg!

/Speakern

Efter volleyboll spelet med IFK Helsingborgs Mixed gäng kommer Herrlaget som ligger tvåa i Allsvenskan. De värmer upp med lite innefotboll. Då brukar de ha en boll ämnat för detta. När vi plockat ner vårt nät och de plockar fram volleybollarna är pågarna fortfarande ystra som kalvar på grönbete. Stämningen är ju givetvis ännu bättre än vanligt då de flesta varit på en lyckad roadtrip och vunnit både mot Uppsala och Jomala ute på Åland. En som visserligen inte var med och som har en massa volleyboll talang både från elitserien och landslaget det är ingen mindre än Kalle Sandberg. Kalle är på väg att träna upp sig efter ett antal månaders frånvaro och tycker det ibland är lite jobbigt att komma tillbaka i form. Ska han säga jämfört med mig som varit otränad flera år.... I alla fall är Kalle väldigt yster efter uppvärmningen och trots en grundläggande regel man lär sig i början av sin volleyboll karriär. Det vill säga att man inte sparkar på volleybollar. Så gör flera utav pågarna detta och däribland Kalle som drar iväg ett otroligt hårt volleyskott från mitten av hallen (ca 20m) med riktning handbollsmålet. Hårt och distinkt med en härlig skruvad bollbana som Zlatan och Beckham skulle bli avundsjuka på sitter bollen i bortre burgaveln inte långt från krysset. Kalle är nog lite förvånad själv men samtidigt otroligt lycklig och försöker leta efter bekräftelse på att någon sett det och ska bli tagen på allvar och inte behöva förklara det hela för lagkompisar som avfärdar det hela. Ingen reaktion från någon, men jag vet hur det känns i sådana tillfällen så jag säger: -Jag såg det Kalle, jag såg det! Och Kalles leende blir ännu bredare lättad över att någon såg hans snygga skott. Trots att man inte får sparka på volleybollar FY!

/Speakern

Japp det är bara att inse vad problemet är speciellt uppmärksammat blir det ju denna tisdag för oss feta.... 

Härligt att vi fått en egen dag. Och jag gick och la mig i loppelådan igår med förutsättningen att jag skulle försöka börja hålla igen på kalorier idag. Helt ovetandes om att det var de fetas tisdag idag. Har ju funnits fina, goda, stora, smarriga bakverk som är svårt vanebildande ämnade för idag en längre tid i butiker och konditorier. Så det ska erkännas att det intagits både en och annan under den tid de funnits tillgängliga. Så när pepparkaksdegens säsong är över....

....kommer det en ny nyttig säsong.....   

Så att det var just idag som det är den speciella bakelsens högtidsdag hade jag inte ens tänkt på. Den kan avnjutas när som och var som. Men bara för att vara som jag brukar alltså inte spela död fisk och flyta med strömmen utan jag fortsätter vara levande och simmar emot  istället . Så därför tänker jag inte äta någon fastlagsbulle/semla just idag  .

Problemet att jag inte går ner i vikt är just dessa typer av frestelser i livet som är så svåra att stå emot, förutom idag då jag känner mig extra simkunnig och stark.

/Speakern

ps Fast det är ju långt till midnatt...... 

Det är inte så farligt som rubriken säger. Men det ringde från OKÄNT nummer och då har jag inte den mest sammetslena svärmorsdrömsrösten. Men den kom fram ganska fort när en glad mjuk röst säger att vi längtar efter dig  . Yes tänker jag är det att jag rakat av skägget som gjort succe redan? Då fortsätter den glada mjuka rösten att det är Blodcentralen som längtar efter mig  . Men jag är ju redan såld efter att rösten i andra änden sagt att de längtade efter mig. Så jag frågade när hon hade tid för en date? Så det blir förmiddags eller för mig tidig morgon date kl.09.30 på Blodcentralen. Kan ju även kallas för fika för det får man ju efteråt. Att jag sitter vid ett bord för oss som lämnar blod och hon bakom disken vid incheckningen gör ju inget. Men innan fikan får jag sträcka ut min arm och krama hennes hjärta. Det lilla skumgummihjärtat som hon ger mig. Och det lilla sticket känns knappt då de är så känsliga och tar nätt i en. Sedan är det en ren fröjd att se några deciliter blod flyta ut genom armen ner i en påse. En påse som senare kanske är skillnaden mellan liv eller död för en annan människa. Kärlek   

Och jag vet att jag försökt få fler av er att börja lämna blod om ni inte gör det. I julas fick jag julhälsning från ovan nämda central. Att jag var en utav 32 000 Skåningar som var trogen blodgivare. Oavsett mattekunskaper så fattar ni själv att det är för lite. Det bor c.a 1,2 miljoner i Skåne och endast 32 000 lämnar blod. Så har du ingen godkänd anledning i form av sjukdom så kan du väl vara snäll att gå och ge blod  .

www.geblod.nu

/Speakern

ps Jag går ner i vikt på kuppen. Förutom vänligt bemötande, beröring, fika och lämna en påse med flytande kärlek så går jag ut gladare, bättre samvete och 465g lättare för det väger blodet jag lämnar utan att röra mig ha ha ha....