Så har det gått sju veckor sedan jag började jobba i Norge och första lönen har kommit, äntligen   .

Trafiken är ofta ett samtalsämne som väcker känslor   eller hur? Att infrastrukturen är eftersatt här i Norge är väl knappast någon slående nyhet. Men om det är avsaknad av blinkers i Sverige så är den nästan obefintlig här. Kanske är det den där gamla klyschan om Norrmannen "fungerar, fungerar ikke" så därför låter de en bli att använda den då de ju inte vet om den fungerar eller ikke   . Men som "Busschaufför" npterar jag att här är det inte pinsamt att signalera till chauffören när bussen kommer ifall du ska med utan ett MÅSTE för annars stannar hon/han inte   . Att jag sedan inte gillar grönt mer än de som syns i naturen är ju inte heller någon nyhet och stadsbussarna hemma är gräsliga, men finns inte ord för hur fult gröna de är här runt Stavanger   .

Siffrorna i rubriken då? Ja det kan ni ju klura ut eller så har ni redan listat ut det och för att göra det lättare eller svårare lägger jag till ett par siffror till: Snart närmre 100 än 110 men först nu är det närmre 100 än 120   så vilken siffra på ett ungefär tror ni det är?

Och våren har även kommit till Norges västland. Trodde till för bara två veckor sedan att det var kört, men så sakteliga är den i antågande här också även om det inte är jättemånga grader i gryningen på väg till jobb. Ca 4-5 plus bara men 15-16 igår eftermiddag på väg hem   

Må väl där ute i världen var ni än är   

/Tusenkonstnären 

Har nu "bott" i vårt västra grannland Norge fyra veckor. Bara positiv inställning hade jag då jag fick jobb här. Varit i Norge sedan barnsben alltså sedan träskidornas tid som pappa Bruno tjärade i garaget hemma. Visst har även jag gillat "Norgehistorier" under ungdomen, men annars inte några fördomar som många har. Fast vissa saker upptäcker man ju inte förrän man vistas här under längre tid och under mer vardagliga förhållande som nu när jag jobbar här.

Om det är dåligt med användandet av blinkers (färdriktningsvisare) i Sverige så är den inte helt men nästan obefintlig här   . Nämde det för en mycket trevlig arbetskollega under upplärningen och han svarade: - Men du vet Norrmannen använder den ju inte för den fungerer, fungerer ikke, fungerer, fungerer ikke.....   .

Lite skämtsamt, men med en allvarlig underton och undran är hur Svenska Volleybollförbundet inte tänker?

Hur kan det först ske en uttagning till Landslagstruppen och sedan några veckor senare få ett MAIL utav Johan "Joe" Isaksson (Förbundskapten?) med kontrabesked att nu är du inte längre med i truppen! Ekonomiska besked och bantad trupp är anledningen, men kort därefter är ändå truppen större igen. Alltså har nya spelare tillkommit?

Nej nej nej så gör man inte!  Fy skäms Joe och Volleyförbundet som ju tom har en "Kommunikatiosstrateg" på sin lönelista!

Skulle kunna vara en dålig Norgehistoria som när en väg utvidgades och tog sin sträckning genom straffområdet på en fotbollsplan. Men när fotbollsklubbarna kom till sin begynnande vårträning var det inget skämt utan ett faktum.... 

/Tusenkonstnär 

Kära läsare håll ut så kommer det snart nya inlägg, men just nu hinns det inte riktigt med  ............

/Speakern

ps Volley Supportsidan uppdateras det har ni väl inte missat? www.volleysupport.se

Det är inte så farligt som rubriken säger. Men det ringde från OKÄNT nummer och då har jag inte den mest sammetslena svärmorsdrömsrösten. Men den kom fram ganska fort när en glad mjuk röst säger att vi längtar efter dig  . Yes tänker jag är det att jag rakat av skägget som gjort succe redan? Då fortsätter den glada mjuka rösten att det är Blodcentralen som längtar efter mig  . Men jag är ju redan såld efter att rösten i andra änden sagt att de längtade efter mig. Så jag frågade när hon hade tid för en date? Så det blir förmiddags eller för mig tidig morgon date kl.09.30 på Blodcentralen. Kan ju även kallas för fika för det får man ju efteråt. Att jag sitter vid ett bord för oss som lämnar blod och hon bakom disken vid incheckningen gör ju inget. Men innan fikan får jag sträcka ut min arm och krama hennes hjärta. Det lilla skumgummihjärtat som hon ger mig. Och det lilla sticket känns knappt då de är så känsliga och tar nätt i en. Sedan är det en ren fröjd att se några deciliter blod flyta ut genom armen ner i en påse. En påse som senare kanske är skillnaden mellan liv eller död för en annan människa. Kärlek   

Och jag vet att jag försökt få fler av er att börja lämna blod om ni inte gör det. I julas fick jag julhälsning från ovan nämda central. Att jag var en utav 32 000 Skåningar som var trogen blodgivare. Oavsett mattekunskaper så fattar ni själv att det är för lite. Det bor c.a 1,2 miljoner i Skåne och endast 32 000 lämnar blod. Så har du ingen godkänd anledning i form av sjukdom så kan du väl vara snäll att gå och ge blod  .

www.geblod.nu

/Speakern

ps Jag går ner i vikt på kuppen. Förutom vänligt bemötande, beröring, fika och lämna en påse med flytande kärlek så går jag ut gladare, bättre samvete och 465g lättare för det väger blodet jag lämnar utan att röra mig ha ha ha....